Här pendlar humöret ganska så friskt. I förrgår förmiddag kände jag mig lättad över det überstarka test jag tog, men igår och idag har jag känt mig ganska nere. Vet att det är en kritisk punkt när hjärtat på den lille ska börja slå, och det är nu i dagarna, jag tror (eller vet) att det är därför jag är extra orolig. Antingen bär det eller så brister det, och det är ju det jag är rädd för (att det ska brista alltså) Men, jag försöker hålla modet uppe och inte vara allt för stressad, det går ganska bra men ja, kämpar en del. Saknade av gravsymptom spär ju på det hela, egentligen ska jag vara glad men det är ju som det är. Noja, suck! 

Ja, jag var tvungen att ta ett test i morse igen. Jag hade faktiskt planerat det. Har ju inte testat här hemma sedan 1 vecka tillbaks och blev lite orolig i fredags då jag fick lite blod på toapappret, som jag i och för sig sedan kom på att det kom från ett litet utvändigt sår och inte "innifrån", så att säga. Jag var då i Haverdal och köpte gravtest på Maxi för att jag inte KÄNDE mig gravid, vilket jag fortfarande knappt gör. Har aldrig testat det märket förr (RFSU) men det blev fint positivt och lugnade mig. Men nu när vi kom tillbaks till södern igår tänkte jag att det var lika bra för mitt sinne att testa med ett av mina vanliga test, för att se att strecket blir starkare och gravhormonerna därmed ökar som de ska. Testet blev starkare än någonsin! Väldigt skönt att se och nu är det sluttestat på ett tag. Beskåda mitt konstverk:


Det högra strecket är alltid där, den vänstra visar mina gravhormoner.

Att jämföras med ett av mina första test, ser någon strecket mer än jag? :) Det var sanslöst svagt, ändå var just detta test klart starkare än tidigare test som inte ens fastnade på bild.

  

27:e december och jag är inne på min sista dag i vecka 5. 9 dagar sedan jag testade positivt och det känns bra såhär långt. Det går framåt, tjoho! 

Efter julhelgen vet nu Marcus mamma om det hela, så även resten av min familj. Det var många glada ansikten och mycket graviditetsprat. Lite nervöst att alla vet så här tidigt, men det känns ju ändå okej. Nu är det bara att ta en dag i taget och hoppas, håll ut lilla vän i magen! Vecka 6 börjar ditt hjärta slå, that would be tomorrow.

Hur jag mår nu? Mycket bra. Det enda jag kan tolka som gravsymptom är trötthet, lite ont i brösten och lite känningar i magen till och från. Kan vara helt lugnt en dag för att nästa dag värka lite lätt, antingen på vänster, höger eller mitt på magen, långt ner. Jo just det ja, i onsdags kände jag helt plötsligt metallsmak i munnen! Minns att jag läst nånstans att det är ett graviditetssymptom, så det var lite kul. Nåt händer det nog iaf!  

När det gäller Marcus så känns det som han inte vågar tro på att vi ska ha en bebis. Jag vågar knappt heller, men han är snäppet mer benägen att inte hoppas för mycket. Tror det har att göra med missfallsstatistiken jag slängde på honom samma dag jag plussade. Var tvungen då, men ja, vill ju gärna tro att allt kommer gå bra, såklart! Vi satsar på det, yes.

Hur berättar man att man är gravid? När berättar man att man är gravid? På samma gång som man vill skrika ut det till alla som kommer i min väg så vill jag också hålla tyst, inte spä på förväntningarna, safe:a lite om något skulle gå fel. Men nej, det är fel taktik och en feg taktik. Jag ÄR ju gravid och då måste de som står mig närmast få veta, det funkar inte annars, de är ju som halva jag. 

Min storasyster stod först på tur. När hon på söndagen skulle komma på besök, ett besök jag tvingat fram efter som jag tvunget vill berätta, så hade jag tidigare tagit ett foto på ett digitalt gravtest (som syns i inlägget nedan). Vi pratade om min jobbfest och jag sa, jag måste ju visa bilder!, och gav henne kameran att bläddra i. Där fanns ju bara testet och hon fattade inte på några sekunder, men sen...! Hon blev så glad, min kära syster. Såklart! Vi är ju som ler och långhalm. Skönt att hon vet nu, känns komplett på något sätt.

Huvaligen, det är knappt så jag vågra starta en sån här blogg. Tänk om. Tänkomtänkomtänkom. Men jo, givetvis vågar jag det. Anledningen att jag vill skriva på ett annat ställe än min vanliga blogg är för att jag är gravid. Gravid. Oh herregud va det är konstigt, overkligt och bara hur fantastiskt som helt att skriva. Gravid!

Mina tänkom handlar såklart om ifall det skulle hända något, men vad spelar det egentligen för roll i den här bloggens sammanhang? Jag är ju i vilket fall gravid NU och min plan är att jag så ska vara i 8 månader till och sedan ska en frisk och stark bebis lämna magen. Där har ni profetian, det är så det ska bli! Nu finns det nedskrivet jag jag tror därmed på det. Härliga tider!

Vår resa i det här avseendet, min och min kära sambo Marcus, började i fredags morse då jag bara ville försäkra mig om att jag inte var gravid eftersom vi hade julfest med jobbet samma kväll. Jag ville givetvis vara gravid, men kände att sannolikheten var minimal och ville bara försäkra mig om att det var fritt fram att häva i mig alkohol. Pinnade upp vid 06-snåret och kissade på en gravstick, duschade mig och slängde sen ett öga i förbifarten på testet. Vad? Det kan väl inte stämma. Är det verkligen ett streck? Men jo, visst var det ett streck, om än otroligt svagt och svårt för ett trött öga att fokusera på, men ett streck var det. Jag som lusläst diverse mer eller mindre hysteriska föräldrarsidor på nätet vet att ett streck är alltid ett streck, i gravtest sammanhang. Rusar chockad in till Marcus som halvsover, kör upp min kiss-sticka i ansiktet på honom, ser du?! Hm, jo, det är faktiskt ett svagt, svagt streck.

Den dagen var snurrig och jag kunde inte tänka på annat, kvällen gick åt på att lura folk att jag drack nåt annat än lättöl (det är julöl, tror jag...) och de efter följande dagarna (lör, sön, mån) gjorde jag ett nytt test varje morgon. Måste se det blir starkare, fler test, fler test! Tog tillslut ett digitalt Clearblue (testernas moder, enligt de lärde) och jodå, "Gravid" dök uppi rutan. Kan knappt tro på det fortfarande, men det är underbart underbart underbart och nu håller vi tummarna att den lille ska hålla sig fast tom v12 till att börja med, och sedan hela resten av tiden. Håll din tumme också, please!