27:e december och jag är inne på min sista dag i vecka 5. 9 dagar sedan jag testade positivt och det känns bra såhär långt. Det går framåt, tjoho! 

Efter julhelgen vet nu Marcus mamma om det hela, så även resten av min familj. Det var många glada ansikten och mycket graviditetsprat. Lite nervöst att alla vet så här tidigt, men det känns ju ändå okej. Nu är det bara att ta en dag i taget och hoppas, håll ut lilla vän i magen! Vecka 6 börjar ditt hjärta slå, that would be tomorrow.

Hur jag mår nu? Mycket bra. Det enda jag kan tolka som gravsymptom är trötthet, lite ont i brösten och lite känningar i magen till och från. Kan vara helt lugnt en dag för att nästa dag värka lite lätt, antingen på vänster, höger eller mitt på magen, långt ner. Jo just det ja, i onsdags kände jag helt plötsligt metallsmak i munnen! Minns att jag läst nånstans att det är ett graviditetssymptom, så det var lite kul. Nåt händer det nog iaf!  

När det gäller Marcus så känns det som han inte vågar tro på att vi ska ha en bebis. Jag vågar knappt heller, men han är snäppet mer benägen att inte hoppas för mycket. Tror det har att göra med missfallsstatistiken jag slängde på honom samma dag jag plussade. Var tvungen då, men ja, vill ju gärna tro att allt kommer gå bra, såklart! Vi satsar på det, yes.