Fröken fräken är ibland ganska svårflirtad när det gäller lek. Hon gapskrattar inte åt vad som helst utan låter sina föräldrar jobba för det. Mest tycker hon om att pyssla med saker själv. Gunga "ska" ju alla barn älska men Gry är skeptisk, hon ler lite nyfiket och sen tappar hon intresset. Vill ner på marken och ta sig runt själv istället. Ja, varför inte? På lekplatsen i parken mitt emot oss har de en ny gunga och den är "väl okej" tycker Gryan och ler lite större än vanligt! Ett tag.

Nu har vi sålt kära Buggan till en kommande liten, det är ju inte utan lite sorg den lämnar oss. Vagnen har hängt med sedan Gryan var alldeles ny och mini, den har funkat felfritt i vått och tort och tagit oss på många äventyr. En perfekt stadsvagn! Men, jag var sugen på en trehjuling och vi har ju även Bee:n (sulkyn) att byta av med, så det var dags för Buggan att lämna oss (och finansiera den nya). Den kommer behandla den nya lilla bebisen fint, det är jag säker på!

Det kanske inte låter så speciellt, men det ÄR det. Alla turer som gått för att få igenom detta, phu, det är inte en lätt grej att skaffa en dörr som ska passa bara sådär. Det har jag lärt mig. Ovanliga mått, dörrfoder som vi inte vill ha nytt, gångjärn som finns och lås som måste macha. Men, med hjälp av en vänlig granne som vi fick en dörr av och hantverkshjälp av snälla pappa så är den äntligen på plats! Hejdå draperierna som vi haft fram tills nu och hej till att inte behöva smyga som en indian på jakt när man ska förbi Grys rum när hon sover. Härligt!

Jag kollade just i kalendern och såg att det är 3,5 vecka kvar tills jag börjar jobba. Känslan var: OMG. Först ont i magen, sen lite bättre för det ska ju bli ganska roligt. Men det är såklart förknippat med en del mild ångest eftersom det betyder att min och Gryans första tid är över, de härliga 15 månader vi haft tillsammans kommer snart vara historia och en väldigt fin sådan. Jag kommer sakna den! Men samtidigt njuta av det nygamla jobbet, att Gry är ett äldre "barn" nu är den bebis hon var i början (nu börjar min ögon tåras, damn) och den lilla familj vi blivit. En ny tid och det ska bli roligt! och lite jobbigt.

Den här skruttan är lite eländig till och från dessa dagar, det har hon varit sedan hon blev förkyld för ca 3 veckor sedan. Den höll i sig i 2 veckor och då var hon väldigt närhetstörstande. Förkylningen är över nu, men jag tror hon vill hålla kvar i eländigheten lite då hon ofta kommer till mig och "fejkgnäller", vill upp i knät och klamrar sig fast i mina ben när jag står och lagar mat. Det är helt okej, jag gosar anytime. Barret bidrar nog lite till emo-looken hon har, tycker ni hon behöver klippas? Inte? Nä, inte jag heller. 

Här kommer lite osminkade bilder på vårt nya kök! Glömmer alltid ta bilder när allt är perfekt iordning, så det är bara att face it, det är inte alltid nystädat i vårt kök. Så här ser det ut!