Här pendlar humöret ganska så friskt. I förrgår förmiddag kände jag mig lättad över det überstarka test jag tog, men igår och idag har jag känt mig ganska nere. Vet att det är en kritisk punkt när hjärtat på den lille ska börja slå, och det är nu i dagarna, jag tror (eller vet) att det är därför jag är extra orolig. Antingen bär det eller så brister det, och det är ju det jag är rädd för (att det ska brista alltså) Men, jag försöker hålla modet uppe och inte vara allt för stressad, det går ganska bra men ja, kämpar en del. Saknade av gravsymptom spär ju på det hela, egentligen ska jag vara glad men det är ju som det är. Noja, suck!