Nya tider, ny blogg.

Huvaligen, det är knappt så jag vågra starta en sån här blogg. Tänk om. Tänkomtänkomtänkom. Men jo, givetvis vågar jag det. Anledningen att jag vill skriva på ett annat ställe än min vanliga blogg är för att jag är gravid. Gravid. Oh herregud va det är konstigt, overkligt och bara hur fantastiskt som helt att skriva. Gravid!

Mina tänkom handlar såklart om ifall det skulle hända något, men vad spelar det egentligen för roll i den här bloggens sammanhang? Jag är ju i vilket fall gravid NU och min plan är att jag så ska vara i 8 månader till och sedan ska en frisk och stark bebis lämna magen. Där har ni profetian, det är så det ska bli! Nu finns det nedskrivet jag jag tror därmed på det. Härliga tider!

Vår resa i det här avseendet, min och min kära sambo Marcus, började i fredags morse då jag bara ville försäkra mig om att jag inte var gravid eftersom vi hade julfest med jobbet samma kväll. Jag ville givetvis vara gravid, men kände att sannolikheten var minimal och ville bara försäkra mig om att det var fritt fram att häva i mig alkohol. Pinnade upp vid 06-snåret och kissade på en gravstick, duschade mig och slängde sen ett öga i förbifarten på testet. Vad? Det kan väl inte stämma. Är det verkligen ett streck? Men jo, visst var det ett streck, om än otroligt svagt och svårt för ett trött öga att fokusera på, men ett streck var det. Jag som lusläst diverse mer eller mindre hysteriska föräldrarsidor på nätet vet att ett streck är alltid ett streck, i gravtest sammanhang. Rusar chockad in till Marcus som halvsover, kör upp min kiss-sticka i ansiktet på honom, ser du?! Hm, jo, det är faktiskt ett svagt, svagt streck.

Den dagen var snurrig och jag kunde inte tänka på annat, kvällen gick åt på att lura folk att jag drack nåt annat än lättöl (det är julöl, tror jag...) och de efter följande dagarna (lör, sön, mån) gjorde jag ett nytt test varje morgon. Måste se det blir starkare, fler test, fler test! Tog tillslut ett digitalt Clearblue (testernas moder, enligt de lärde) och jodå, "Gravid" dök uppi rutan. Kan knappt tro på det fortfarande, men det är underbart underbart underbart och nu håller vi tummarna att den lille ska hålla sig fast tom v12 till att börja med, och sedan hela resten av tiden. Håll din tumme också, please!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0