När Gry var 8,5 månad så bestämde hon sig för att klippa sig och skaffa sig ett jobb. Typ. Åtminstone bebis-varianten, dvs hon slängde ut nappen. Hon var ingen nappslav innan men gillade den i vagnen och när hon vilade ibland, jag tyckte det var kanon för det fick henne att somna rätt ofta. Men sen spottade hon alltså ut den en dag och ville inte se den mer. Nu när vi fått en småttingkusin så konfronteras hon ju igen med nappen och det har varit ett intressant möte. Mycket pill och fix, och testar att suga på den en hel del. Stackars Herman får tjejbaciller. Häromdagen hade hon lite tråkigt här hemma verkade det som så jag letade upp en oanvänd napp i en låda och lät henne pilla med det. Det är så lustigt för hon ser så kul ut när hon använder napp, som en vuxen som klär ut sig i bebiskläder, och då ÄR hon ju nästan fortfarande bebis. Men man har vant av sig vid synen liksom. Hon kunde ju vid det här laget lika väl älskat nappen. Så är det, ibland bestämmer man sig.