...på prov. Nu har Marcus snart varit borta i två veckor och gud, det kan inte vara lätt att vara ensamstående mamma. Eller pappa. Att ha ensamt ansvar 24/7 tar på krafterna. Jag har ändå en lätt unge tycker jag (som iofs verkar gått in i nästa utvecklingsfas nu, 46 veckor gammal), men när jag klockan 19 pustar ut i soffan känner jag att jag lever. Jag har haft god hjälp av vännerna och syster, som har underhållit, burit, badat och handlar mat till mig när krafterna trytit. Tack! Imorgon kommer pappa Marcus hem, som vi längtar! (inte bara för avlastningen, utan för att det är skittomt utan dig)

Här kan jag hitta Gry nu när hon krupit in i sovrummet. I Louies korg! Det är jättemuffinsformen, om ni minns, som Marcus köpte till Gry innan hon föddes. Badbalja ska den va på sikt, nu är den lite stor för henne. Så länge är den Louies, med några riktigt maskulina filtar i eftersom han är en sån machohund.