Ny vecka, igår, och visst går tiden framåt. Vecka 26 säger vi nu hej till. Hej! 
Jag och Marcus var hos barnmorske-Jenny igår på koll och allt såg fint ut med den lille parveln. Eller, rättare sagt med mig, den lille fick vi bara koll på genom hjärtljuden vilka i och för sig var utmärkta. 155 slag/min snittar tösen, jag tycker hon gör bra ifrån sig. Tydligen ska flickor ha lite snabbare hjärtslag än killar, enligt bm, och i det här fallet stämmer det nog. Såvida det inte ä en liten kille som maskerat sig som flicka i magen, man vet ju aldrig.

Jag tycker jag känner ganska mycket i magen nu, men får ändå känslan av att hon är en rätt lugn bebis. Ibland får jag hetsa fram lite rörelser när jag tycker det gått för lång tid, peta lite på magen eller dricka iskallt vatten. Plågar jag min bebis? Nähää, inte då. Bara fosterrörelse-junkien som måste ha sin dos. :)

(tanke: jag måste skriva lite oftare nu i fortsättningen, det är ju så roligt att gå tillbaks och läsa hur jag känt mig. Bättring) 

FÖRRESTEN: Vi fick barnvagnen igår. Julafton, julafton! Jag satt och pillade med den hela kvällen, Louie satt jämte och ville ha uppmärksamhet, verkade tycka lite illa om den där stora pjäsen som kommit in i lägenheten och tog plats och keltid från honom. Gullehunden. Han fick sitta i knät och vara med, dock INTE provåka vagnen. Hade annars varit en perfekt korg för honom. Marcus tittade lite konfunderat på mig när jag började bädda med filtar och ha mig, men lät mig hållas. Hehe. Här är skönheten: