Tiden går ändå ganska fort framåt nu. samtidigt känns det som en evig väntan till den 9 april, då vårt rutinultraljud kommer ske. Då kollar man alla organ, kroppsdelar och förhoppningsvis även kön (!!). Inte svårt att förstå att jag längtar dit. 

Känner annars inte så jättemycket. Magen känns ibland och vid vissa tillfällen skulle jag kunna känna bebisen, men det kan nog lika gärna vara gaser eller annat. Hur vet man liksom?! Vore handy om bebisen lärde sig morse-språket, så vi kunde kommunicera lite grann utan att jag misstänker gaser. 

Huvudvärk har jag från och till, håler i sig i fler dagar och är skitjobbigt. Den kom nu i fredags och idag (tisdag) vaknade jag äntligen upp UTAN huvudvärk. Det var som änglasång och halleluja! Lycka.